jag har alltid varit rädd för att öppna min dörr
för någon annan än mig själv
alltid varit rädd för att någon ska
trycka eller
banka för hårt
så den går sönder
dörren är och har alltid varit min barriär som
jag
kan gömma mig bakom om jag behöver om jag känner att
någon kommer
någon som är påväg att trycka för hårt

jag
visar ingenting
jag har alltid varit rädd för att visa för mycket
för någon annan än mig själv
varit rädd för att någon ska
trycka ner mig för hårt
se
för mycket på mina brister
inse att jag
bara är ett tomt skal







tills du kom







jag är ett
ganska tomt skal
och jag har nästan
lika mycket att säga som en stängd dörr
men
det stör dig inte någonting
jag tar ut dig och du tar ut mig
"vi är precis som ett lejonhjärta" sa du
du är den mjuka fyllningen som jag saknar
jag är skyddet du behöver