Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
För evig vänskap…


Vad havet tog

 

Jag åkte till havet en dag för att tänka
En dag när vinden var isande kall
Ty havet och vinden kan ro åt mig skänka
Liksom måsarnas skrän genom dyningars svall

Jag vandrade ensam på stranden den dagen
Meter för meter jag la bakom mig
Vemodigt log jag när jag vek upp kragen
Ty åter tankarna fördes till dig

Trots bitande kyla tog jag av mig skorna
Och ställde dem sedan i säkert förvar
I luften anade jag tider så forna
Jag ville för alltid där stanna kvar

Men måsarnas lockrop fick mig att vakna
Med beslutsamma steg jag till strandkanten gick
På huk där i sanden med fötter så nakna
Av havsvattnets kyla jag rysningar fick

Ett handavtryck lämnade jag där i sanden
Strax vattnet slukade gåvan från mig
Är du vid havet gå så till stranden
För evigt i havet min hand finns för dig




Fri vers av Blomster
Läst 603 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-07-04 01:18



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Bokmärker texten för att senare kunna läsas och möjligen rekommendera andra att ta del av, läsas högt för blinda individer eller på annat sätt sprida kunskap om väl skriven text.
2018-06-30

  ***Wicke***
Havet ger och havet tar. Så har det alltid varit och så kommer det alltid vara.
Men att sitta på en sten vid kusten i en oktoberstorm gör att mycket tunga tankar kan blåsa bort.
2010-09-22

  sulimaa
Sista versen är fantastiskt vacker...fint skriven och ger ett tryggt och hoppfullt budskap ...
2009-08-01

    ej medlem längre
Lite ovanligt med rimmad vers ... men det kändes helt i sin ordning för denna ensliga strandpromenad. Jag tyckte verkligen om tanken bakom slutraderna.
2009-07-30

  Gawain VIP
Havet har en magisk förmåga att läka själsliga sår, som skogen och de öppna fälten. Naturens musik är min käraste famn, den är och förblir min intimaste vän.

Snyggt och känslosamt skrivet, väl förmedlad känsla.
2009-07-04
  > Nästa text
< Föregående

Blomster
Blomster

Mina favoriter
kardat flor
Vårdikt
Vilse