Jag åkte till havet en dag för att tänka
En dag när vinden var isande kall
Ty havet och vinden kan ro åt mig skänka
Liksom måsarnas skrän genom dyningars svall

Jag vandrade ensam på stranden den dagen
Meter för meter jag la bakom mig
Vemodigt log jag när jag vek upp kragen
Ty åter tankarna fördes till dig

Trots bitande kyla tog jag av mig skorna
Och ställde dem sedan i säkert förvar
I luften anade jag tider så forna
Jag ville för alltid där stanna kvar

Men måsarnas lockrop fick mig att vakna
Med beslutsamma steg jag till strandkanten gick
På huk där i sanden med fötter så nakna
Av havsvattnets kyla jag rysningar fick

Ett handavtryck lämnade jag där i sanden
Strax vattnet slukade gåvan från mig
Är du vid havet gå så till stranden
För evigt i havet min hand finns för dig