Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Att var där ända fram till slutet

 

Jag sitter hos pappa
Mannen var min far, eller så är han det fortfarande

Hans svåra rytmiska andetag

Hans nu tunna kropp

Jag håller hans varma hand

i rummet råder harmoni

 

Det är ett fridfullt ställe att dö på
Äntligen känner jag inte av någon rädsla längre

Jag håller handen av en man som en gång var mäktig

Meditation

 Ett rum som var svår att träda in i
men som även är svår att lämna

Hans öppna ögon
han är där, men vad pågor i  hans inre?

En paus i andningen
jag blir vaksam

Sedan den vanliga andningsrytmen igen
som från ett tickande ur

Jag funderar på om han gråter
innerst inne?

Känner han av någon rädsla?

Lättnaden är stor - då jag märker att min hand nu blir hållen




Fri vers av Mr Lindemann VIP
Läst 783 gånger och applåderad av 51 personer
Publicerad 2009-07-04 16:09

Författaren Mr Lindemann gick bort 2012. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


  Kristina Wallbing
En väldigt fin och berörande text om ett mycket viktigt avslut.
2009-08-14

  glittertindra
fint skrivet om de stunder man får tillsammans även i slutskedet...
2009-08-13

    Erika H
Slutet kommer som ett lyft från axlar.
Sitter och känner igen. Det tunna. Det bortom. Lugnet. Ett mjukt ljust rum. Vilande. Känner tyngden komma.
Då kommer ditt slut och nästan befriar från det egna. Det blir vackert igen. På det ljusa sättet.
Du skriver mjukt och mycket väl. Läsvärt. Insiktsfullt. Tack.
2009-07-21

  Miss Mod
Den sista stunden, av liv, mycket fint att Du delar med Dig.
2009-07-21

  Cosmic Johanna
Underbart avslut på denna varma text,

du kan konsten att beröra med ord,

och bjuda på dig själv.

applåder!
2009-07-17

    sunnanvind
Berörd....
2009-07-12

  Pilgrim
Ännu en gång då Mr. Linderman berör många med sina underbara ord, svår är det o lämna rummet man träder in av kärlek.
håll handen, håll den hård. håll den varm...
2009-07-12

  Suzy med punkterna
Ord som fick mina ögon att tåras.............
2009-07-10

  Suzy med punkterna
Ord som fick mina ögon att tåras.............
2009-07-10

  Eva Langrath VIP
Varsamt vacker text som rymmer kärlek, sorg och smärta
2009-07-10

  anits VIP
Vackert berörande och tänkvärt
2009-07-10

  Gisela Nordell
den sista strofen så fylld
av själslig värme,närhet
och harmoni
ett fint värdigt avsked
av en älskad son
2009-07-08

  Blåbäret
ett sorts livsmod att sitta med och våga vara där
i gränslandet mellan liv och död
att hålla handen och bekräfta existensen in i det sista
2009-07-05

  Sladjana Zubcevic VIP
"Jag funderar på om han gråter
innerst inne?

Känner han av någon rädsla?

Lättnaden är stor - då jag märker att min hand nu blir hållen"
Smärtsamt skrivet min vän!
2009-07-05

  drakbruden VIP
Jag hör och känner respekt när jag läser dina ord. Likaså ger de mig en bild av möjligheter. Tack!
2009-07-05

  Lars Hedlin
En fängslade text.....
2009-07-04

  walborg
Du - hur det än har varit - att få säga tack och adjö till sina föräldrar är det viktigaste för resten av livet - frid. Fint att Du finns där nu. Eller diktar Du bara om någon annan ......?
2009-07-04

  JNI
så varmt skrivet i allvarets stund och dina tankar får han säkert att le inombords och minnas fina saker och där är du säkerligen en av dom!
2009-07-04

  Svartsilver
jag har läst mycket av dig som jag lagt på minnet, denna dikt sluter en cirkel, och den berör långt in på djupet.
2009-07-04

  Lilla My* VIP
De där tankarna man tänker när slutet är nära...du fångar dem till en varlig dikt...och värmen finns där i en hållen hand!
2009-07-04

  Ewa-Britt Nilson VIP
Gott drag, att i Din hand
han tog tag, en känsla
som håller och säger att
han är med Dig... Här!
Vad han än inom sig bär
håller han om och i
Dig där...I slutet nära...
Fint berättat av Dig hur
det kan bli, gå och bära...
2009-07-04

  -Ulla Tilemo- VIP
Jag tror inte att han var rädd, inte att han var ledsen heller.
Men en kär person i handen tror jag att man kan vandra in i evigheten med ett lugn såvida man inte har ångest eller smärtor.
2009-07-04

  © anakreon VIP
En tröst kan måhända vara att jag befunnit mig i liknande situationer vid flera tillfällen och ännu aldrig upplevt den bortgåendes rädsla som en del av det oundvikliga skeendet.

Kanske är det så att när man når den punkten så har man passerat alla dessa trösklar som vi tror är oundvikliga på vägen in i evigheten?

Eller är det bara ett fåfängt hopp som jag själv förser min slitna fantasi med?
Carl-Erik
2009-07-04

  Eva Enjebo/Drugge VIP
Så varmt och fint om en kär pappa
2009-07-04

  Carola Bouvin
Jag har suttit där själv fast med min mor, skillnaden var att min hand blev aldrig hållen. Berörs här rakt in i hjärtat.
2009-07-04

  Måna N. Berger
Den sista raden här, den genomströmmas av trygghet och gör mig stillsamt glad.
2009-07-04
  > Nästa text
< Föregående

Mr Lindemann
Mr Lindemann VIP