En liten flicka stod med sina fötter små på

köksbordet där hålen av gaffeltryck

vittnade om en gång total lycka

På en sekund hade hennes vackra

leende försvunnit

Runt omkring skulle man kunna säga varning för ras

Tårarna rann tyngre än någonsin ner för hennes kind

hon var förvirrad förstod ingenting

Hennes huvud var alldeles tomt

skrik skrik överallt

Vad kunde en sexårig flicka och hennes

fyraåriga bror göra? ingenting!

Alldeles ensamma stod dom där som

två oskyldigt osynliga barn

Smärtan steg sakta men säkert i deras

bröst aldrig hade det sett nått liknade

som att vara på cirkus där två lejon slåss för livet

Var det deras fel?

Vad höll de på med?

Skulle det någonsin sluta?

Allt gråt, allt skrik

vart hade den lyckliga familjen tagit vägen?

Alldeles nyss fick vi lyssna till deras skratt

allt var nu borta.

som om en orkan flög förbi och stal

med sig den perfekta känslan

Han tog cykeln

helt förstörd sprang hon efter

flickan som innan slitit i sin pappas byxben

satt nu ensam och grät som hon aldrig gjort förut

Vart skulle han?

Kommer han tillbaka?

Barnen stod ensamma kvar som

två gråtande frågetecken

Tiden kändes som en hel evighet

den kvällen natten var den längsta på länge

I sängen låg flickan mamman och

pojken dränkta i tårar

ingen kunde somna

Sängen som innan var torr som en blomma

som inte vattnas på en månad

kunde man just den natten kalla för en ihålig vattensäng

Några timmars sömn

svullna ögon

och en hel del tankar som slogs som

vilda lejon i flickans huvud

Det var slutet

slutet

Slutet på deras förhållande