Det hjälper mig att skriva. Jag vet inte varför. Vem var jag i mitt förra liv? Vem är jag nu? En fogmassa. Jag vill sätta lite färg i min smet, kanske syns jag mer då. Det hjälper mig att skriva, andningen kommer tillbaka.”Krysta krysta, krysta ut den jävla skiten, döp den till ångest och hantera den bäst du kan" Det hjälpte frida också, att skriva alltså, inte ångesten. Hon var visst kommunist, jag blir besviken men förstår inte på vem. På mig själv? På henne? Vi kände inte varandra, jag och frida alltså. Jag lär mig spanska så jag ska kunna läsa hennes dagbok. Kommersialismen slår mig, misshandlar mig. Jag ringer 112 men de säger att jag ringt fel. ”I am legend, I am legend”, döda inte min hund snälla, hon är allt jag har.

Det hjälper mig att skriva, jag känner lukten av föregångare och undrar hur de reagerat på en laptops funktioner. Jag skäms för teknikens skull. Borde jag skämmas? Eller vara stolt kanske. Jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte.
Vill fråga darwin om vi startat en ny evolution. Hon och jag brukade prata om det, svala kvällar. Han svarade inte, darwin alltså. Kanske satt han under ett kastanjeträd, någonstans i samma stad, i ett nytt skinn. Är världen en ömsande plats, ska vi fortsätta med det vi gör? Inget svar, inget svar. Vågar inte ringa 112 igen.

Selma jag vill sitta med dig i Italien, dricka kaffe, helst espresso och vara tyst. jag vill ha en penna och ett block, ett par lire och ett stort fönster. Kanske sneglar du över ditt vita verk fyllt med ankbläck, för att se mitt koncentrerade ansiktsuttryck. Vad ser du då, en fogmassa? Åh selma! Vems kropp är du i nu? Borde jag vara trevlig även mot äckliga män? Kanske finns det ett uns av dig där uti, ”selma selma hallå, minns du” Jag minns inte, för jag var inte född då. Min vinylspelare kanske började tillverkas då. Stoft kanske sitter kvar ifrån den tiden. Jag skäms.

Min laptop går sönder. Vad ska jag göra nu. Försöka minnas mitt förra liv under äppelträdet med en vindspelare som klang? Snäckorna i Búzios kallar ”jag kommer, jag kommer” vänta på mig där och säg till sköldpaddan att jag minsann skall skälla på dem som skadat henne. Åh hennes ägg ”jag kommer, jag kommer”. Jag har satt datum och allt, håll ut! Brigitte gör någonting innan havet äter upp dig, innan du rostar fast, du får en kram när jag kommer fram, jag lovar. Om, om, om, jag inte måste rädda ett människoliv innan. Hela livet är en vågskål. Men det hjälper mig att skriva.