Jag trippar runt på mina
ljusrosa
moln

& fotograferar mina regnbågar
sparar dom under kudden
som bevis nästa vakna morgon

men där finns inget ljus kvar
inga färger alls
& jag ser i svart-grått

Plikttroget, som en säkerhet
att alla ska vi faktist
dö nån gång

Jag mister alltid det ni tar för givet
därför räknar jag får sanslöst
& enhörningar


för er verklighet gör mig vek
med grå asfalt & hårt smek
& därför tar jag vad som helst som tar mig någstans
så länge det är nån annanstans