Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En barndomsvän

Min barndomsvän mår inte bra. Det har han inte gjort på mycket länge. I sanningens namn skall sägas att han nog aldrig mått riktigt bra. Inte ens när vi var barn, när vi var mycket goda vänner och tyckte oändligt mycket om att vara i varandras sällskap.
För länge sedan banade sig en massa röster och syner sin väg in i honom, trängde undan de bilder och ljud vi andra kunde uppfatta. Han blev sjuk.
Numera är han som förlorad. Måste ta sina mediciner och under perioder läggas in på psyket. Slarvas det med medicineringen blir han komplett omöjlig.

När jag ringer honom måste jag vara beredd på att han kanske sluddrar och bluddrar, beklagar sig över all falskhet, all förföljelse och all stöld han ständigt utsätts för. Ibland går det inte att förstå vad han pratar om, knappt att ens kunna urskilja orden. Påtalar man sina svårigheter med att höra eller följa resonemanget, blir han arg.

Ibland ringer han från mobilen, mitt bland brusande trafik eller inne i en affär, eller ute i naturen där täckningen är dålig. Då har man åtminstone något att skylla på när man tningas klippa av samtalet.
När han ringer hemifrån har han ofta hög musik på och vill gärna att jag skall lyssna på någonting speciellt. Det kan kännas rätt bortkastat med det där muskrecenserandet. Vi har långt ifrån samma smak och mina omdömen öppnar för hans irritation.

Prövande är när han skall ge sin goda råd. Själv är han barnlös, inbiten ungkarl, har inte haft något längre förhållande, har snuddat vid arbetsmarknaden och följer mycket dåligt med i vad som händer i samhälle och omvärld. Men goda råd kommer han gärna med. I allehanda ämnen. Barnuppfostran, äktenskapliga problem, religion, sund mathållning, ekonomi ... ja, det finns kort sagt knappast ett ämne som han inte kan ge goda råd i.
Värst av allt är hans redogörelser för hur han förföljs. Enligt honom är sjukdomen en följd av de mer eller mindre falska, ondsinta och allmänt galna människor han tvingats och tvingas möta.

Kanske han har rätt och kanske han har fel. Vad vet jag?
Det är, i vilket fall som helst, svårt energiberövande att åhöra hur han alltid bemöts illa och missförstås.
Men vad gör man?
Någon måste han ju prata med. Det är bara jag och hans gamla mamma som orkar.

Min vän lider av sysslolöshetens biverkningar: leda och tristess. Jag misstänker att många av hans upplevelser av stölder, inbrott och annat, bara är hans hjärnas försök att få in litet action i hans tillvaro.




Övriga genrer av Anita Hanssen
Läst 679 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2009-07-10 14:04



Bookmark and Share


    Music mind VIP
Röster och syner är verkligheten. Sen varierar det hur intensiva beroende på om man sköter sin medicin eller inte. Behandlingssvårigheter kan infinna sig om medicinen inte biter heller. Men helt fri lär man nog aldrig bli.

Jag anklagade mitt band på den tiden jag var sångerska för att stjäla från mig. Ta mina pengar och mycket annat.
2022-07-08

  Monica Lindgren
Låter som en jobbig relation. Verkligen fint av dig att ställa upp och lyssna - så länge du nu orkar utan att själv fara illa. Jag uppskattar din fina prosa och tycker det är insiktsfullt och empatiskt skildrat.
Hoppas någon duktig psykiater kan hjälpa din vän!
2021-05-11

  SatansSon VIP
din vän hallucinerar. jag har varit med om samma saker som du beskriver i texten. det var inga hallucinationer. verkligheten. antingen var missbrukarna jag bodde granne med skyldiga. eller så var det djävulen. några av skötarna var förresten missbrukare. så nog blev jag bestulen nog.
2021-04-08

  Johan Bergstjärna VIP
Det spelar ju ingen roll att det blir jobbigt för dej, låter det som... för ni är ju gamla VÄNNER!
Bra skrivet.
2010-04-25

  LassO
Låter jobbigt, kanske skulle han bli mycke friskare av ett jobb, men frågan ör vad och för vem....
2010-03-04

  erkki
Jag ser i detta sinnebilden av vänskap. Hur du ställer upp för de goda minnena från förr. Jag vet att sådan samtalsterapi kan bli urjobbig, men du kan tydligen hantera det.
Du gör en stor välgärning!
Dylika små texter ur livets vardag tycker jag är värdefull läsning här på poeter.se
2009-09-30
  > Nästa text
< Föregående

Anita Hanssen
Anita Hanssen