|
|
Höghus
Ensamhet, den svalda valda - att gömma sig i mörka hörn och säga nej nej nej nej
inget har hänt
skratta i envis hävd
men skaka så på händer att väggar välter
i så sorgliga förbannat sorgliga fingrars runk
min nihilistiska smörja
över ett venusberg
knattrar krattar över
det var en gång
ett jag
men endast en inbilsk hora förnekar sin insikt av utsiktslös och det finns inga fönster i den här källaren
se hur papper brinner
som vilda eldfåglar - spara som PDF-fil
- kommer inte på frågan - sputa - att dränkas
och nu drogs mattan undan och avslöjade schakt
det får inte vidröras,
någonsin
löpte fingrar över ett ärr i panna
precis där träffade spade när de grävde ner mig
och inga planer på någonsin komma upp då han trycker kniv hårdare in i kött
och känner inget alls
men jag är här
långt under dig
vandrar 4 x 16 meter 56 gånger om dagen
skriver och raderar och glömmer fort att det handlar inte om att publicera längre
utan sortera bort ett vansinne
och de gläds åt
att aldrig vika sig eller kompromissa som är den refuserades enda garanti för granit och så långt har jag grävt ner mig i stolthet att mull är andning genom näshåla du viskande mask, mitt öra hör
Darling,
du ger aldrig upp och det är intressant i sig att inte veta ett nederlag som Hastings 1066 i alla stupade soldaters samvete
tunga ringar som klirrade mot skott,
var du där
smekte jag din kind
lät allt falla
kan gå den vägen om och om igen för ett vackert höghus av glas i våning efter våning fyllda med människor som lever vardag, oh fingrars rost
och det envisa skrattet som förnekar faktum säger
korrosion är min röda klänning
den smetar hud,
följer varje docerad kurva i ändlös idioti
Fri vers
av
Inkarasilas
Läst 1259 gånger
och
applåderad av 62 personer
Publicerad 2009-07-11 11:20
|
|
|
Gunnar Hilén
svårt att INTE läsa dina texter som rapporter från något som hänt och jag vet inte varför Catrine da Costa dyker upp i mitt sinne här men här finns ord som handlar om en kamp som aldrig slutar..."spaden i pannan"...och dokument som ska brännas och ingenting ska få komma fram..."sortera bort ett vansinne"..."skratt som förnekar faktum"...och huset ett sjukhus..ämbetshus....maktens hus...osv osv
Om du tänkt på henne så är det så. Annars är det inte så.
Det är som Harrisburg. Inget har hänt !
2010-03-22
|
|
|
|
Carola Zettergren
Och jag får en STOR klump i halsen, när jag läser och jag överfalls av en smärtsam uppgivenhet... den kastar sig över mig, den sliter mig i stycken..om jag inte passar mig...
2009-10-20
|
|
|
|
Andreas Brolin
en känsla som väl känns igen
för mej ett slags vältrande , rullande bland
tomma ark, blyerts, ensamma ettor på våning sju.
inlåsta beskyddare
som tappat bort nåt väsentligt
men har bara en gnagande känsla av vad det var.
fascinerande.
2009-07-19
|
|
|
|
peter markurth
denna är mer än man kan tro, språket är kanon, bra som helhet, jag gillar stilen, den har det extra med..
2009-07-15
|
|
|
|
Linen
Jag har läst den här några gånger nu - låtit den sjunka en bit. Om man vill tilldela den en matris skulle de kunna vara 'nerderlag'. Det andas nederlag och jag vet att det skulle kunna gå att säga att det är för övertydligt med Hastings och allt det där (årtalet sitter som berget, eller är det en portkod?), men jag tycker ändå att det finns mer än det, att det aktualiseras genom ensamhet och mörka hörn, insikter om utsiktslösheter, refuserandet etc också.
Jag håller med Mr JS om raderna han nämnde, däremot känner jag inte en jättetydlig struktur, åtminstone inte formmässigt, som i varje fall för mig är del av ditt signum - din starka känsla för estetik. Att det är din dikt finns i språket som osvikligt vägrar bestämd artikel, men här har du lyckats mula in lite skön slam också - fast det är rätt svårt att säga det högt utan att snubbla på orden: "knattrar krattar", "insikt av utsiktslös", "garanti för granit". Och ja, det ger en rytm, en ganska snubblig back beat kanske?
2009-07-14
|
|
|
|
katt.inc
Jag tycker du skriver mycket bra nästan alltid men jag kommenterar sällan eller aldrig för jag klarar inte att läsa en hel dikt av dig men det beror inte på att du skriver dåligt, tvärt om, du skriver som sagt mycket bra. Du är så intensiv i ditt språk, i dina formuleringar, ofta så naken och rak att jag inte klarar att ta in allt. Den här dikten klarade jag nästan av att läsa men någon stans i nedre delen får jag som vanligt ge upp eller stänga av mina känslor för inledningen och första hälften av dikten är så enormt stark och berörande. En dag ska jag återkomma till denna dikt och bara läsa slutet. Min kommentar är väl ganska konstig men jag vill för en gångs skull säga att du skriver mycket bra, bara så att du vet.
2009-07-14
|
|
|
|
Mikael Lövkvist
En mycket stark upplevelse. Jag upplever också att rytment i dikten byggs upp och mer och mer tar fart och flyt, så att man blir ledsen att läsupplevelsen är över där i slutändan. Och ja, jag respekterar stort att där finns schakt som inte får vidröras. Det finns bara en person på jorden som bestämmer över dessa schakt, och det är du. Synnerligen spännande, det här med 1066, och masken som talade, osv. Originellt, och mycket fascinerande.
2009-07-12
|
|
|
|
Död Mans Hand
Hey! Nice att se att du håller stilen och att intensiteten, attacken och dramatiken i medvetandeströmmen är intakt. Uppskattade läsningen!
2009-07-12
|
|
|
|
Lars P K
Har försökt att kommentera den här texten 23 ggr nu. Det något ogripbart ont som kommer över mig när jag läser. Har lite svårt att hitta orden till det. Men det berör, djupt. När du dessutom har med Hastings 1066 - som råkar vara ngt som förföljt mig sedan barnsben - så blir det dessutom väldigt personligt. Nästan så jag kunde ha skrivit denna text själv, fast då utan ditt underbara språk. Så jag är glad att du skrev den i stället.
Tack
2009-07-12
|
|
|
|
Nanna X
Så bra. Man kan inte gräva ner sitt sanna jag eller förneka faktum om sitt liv, kroppen avslöjar en alltid. Håller man tillbaka skälvningarna sublimeras de så att väggar välter, och det är ju inte smärtfritt. Sortera bort ditt vansinne, fortsätt använda din galenskap och publicera, jag älskar det du skriver!
2009-07-12
|
|
|
|
halmstrå
man kommer aldrig undan sitt ursprung och rosten är vacker när solen lyser på den ur ett visst perspektiv
Tycker om.
2009-07-11
|
|
|
|
Nina Ahlzén
Frustrationen ekar mellan betongväggarna, kall vind. Det är min värld det här, för att citera Thåströms Höghussång. Hårt, en diamant.
2009-07-11
|
|
|
|
Ulf Lagerholm
ciggmannens reflektion nedan tycker jag är smått genial, hans ord sitter i tjurögat, skulle ändå vilja addera att när man tangenterar så pass levande bilder, finns det ju inget som överhuvudtaget talar om att någotting skulle va färdigrökt, möjligtvis det tillskrynklade tobakspaketet då, som i nån slags uppgiven armrörelse förbassats till sopporna, fan sweetie, det finns ton med outnyttjad love mellan raderna i den här slingan, just så
2009-07-11
|
|
|
|
Johan Bergstjärna
vet inte riktigt vad det handlar, men jag blir ändå berörd ...
2009-07-11
|
|
|
|
Marlboroman/Hg
Kall inka, kall inka
varmt blinka, varmt blinka
din pennas röda sot
Ack inka, ack inka
du flinka, du flinka
blåklocksrot
2009-07-11
|
|
|
|
Lena Krantz
Försöker väl alltid att tolka men det är ju såklart bara som just jag läser din dikt.....
Som en evig kärlek läser jag, en sådan där känslan är att ni har träffats förr, flera gånger och skall så göra igen. Och också om att det är rätt skönt med vardag i ett höghus med tanke på alla oförätter och allt slit som har föregått just den här tiden.
Nåt sånt, om du hajjar?
2009-07-11
|
|
|
|
Tobias Nilzon
blir alldeles hög i huset av denna briljans! känner för att tatuera min insida med dina ord.
2009-07-11
|
|
|
|
Melona
för jag kastar ett höghus med fjärilar, goda kaffekoppar, små nallar, vita fluffiga kaniner, de vackraste av vackra händer, piggelinglassar, meloner, båtar, poolbassänger, kyssar, tungor, vimsigt virvlande hår, skratt och vinrus, ett och annat skyfall, slänggungor från liseberg, halsbloss djupare än alla gravar tillsammans, de mystiska kärren, de längtande blåbären som säger, vrålar i blåaste blått, kom och plocka oss, och sen alla lockande pockande fiskar, de som guppar i havet, späckhuggar, delfiner, valar, guppies och annat fint
varför
jo, för att du skriver så jag är stum,
blödande och jag känner kärlek till dig
dina ord
för du rör mig, rör mig
i mitt sorgligaste svåraste
och ja,
inka
du är bäst så här
höghus
världen är där
vacker och ensam
som att allt är himmel
och någonstans måste vi lära
oss flyga mer,
jag gör
det,
gör det här
mellan dina rader
och ord
seeeeeeeeeeeeeeeee
jag lyfter nu
landar i rökringen
som är kommen från
och ur din mun...
älskling...
2009-07-11
|
|
|
|
Per Teofilusson
Mitt i jord, med mun om svalors flykt, som snedstreck över himlaraspet (el. himlara-spet). Det är molt tunggung under det flyktiga. Mm, godsmakad denna, detta Inka-blåspån (blås på´n).
2009-07-11
|
|
|
Nästa text
Föregående
Inkarasilas
|
