till farmor...
[F] fick vingar 1992
världen snurrar
ett varv runt solen
och jag sitter på ett
fönsterbläck och solar
mina Blend-gula fingrar
rullar cancer mellan
mina fingrar och låter
vinden leka tafatt
med vårblek hud
jag vill skrika mig hög
men jag är rädd att
jag har en spricka
i mina stämband
så jag viskar tyst
till någon jag kallar [F]
jag viskar att
saknaden skaver
i halsen och jag drar
alltid djupt efter andan
när jag talar med
molnen och säger att
träden inte längre
sjunger glada sånger
utanför mitt fönster
och någon har tömt
stereon på hesa
radioröster
världen snurrar
fortfarande
men inte som när
jag var liten och [F]
var stor
då jag lekte på trappan,
hoppade hage och
knaprade grus
vi målade världen i
regnbågens färger
när grannen stickade till
103,2 som talade om
månlandningar och
ett rymdskepp de
kallar Apollo
[F]’s händer darrade
när vi plockade
liljekonvalj i skogen
bakom vårat hus
men inte visste jag
att alla knoppar
brister och vissnar
hur man än gör
världen snurrar
långsammare nu
och jag har blivit stor
[F] fick vingar
någon gång på våren
jag tror det var 1992
min pappa sa att hon
åkt iväg på
hemligt uppdrag
någonstans
men det spelar ingen roll
för jag önskar att
jag kunde berätta hur
jag sväljer ner tabletter
med min stolthet
istället för att tala om
känslor och att jag har
tappat alla orden
så nu måste jag gå till
biblioteket och
låna nya varje dag
världen rör sig
nästan inte alls
och ibland vänder jag
mina kläder ut och in
bara för att låtsas att
jag fortfarande är
liten och [F] är stor
för de släpper bomber
på alla husen som om
det vore vattenballonger
och de ligger några hundra
lik i varje grav
och jag har sett Jesus
bakom en blomma
på min tapet och
jag vet att han ljuger
för hans tunga är svart
men det spelar
ingen roll för
jag tänker berätta
för [F] att
världen har slutat
snurra nu
och hon
var den enda som
någonsin betydde
någonting