Det finns en sorts gratishotell som bjuder på udda sängkläder och exotisk frukost.
Man hittar dem på bakgårdarna i de finare kvarteren på östermalm.
Och några finns på översta våningen någonstans i vasastan.
Fast de där på övervåningarna har försvunnit i takt med att man byggt vindsvåningar.
Jag hade ett ställe med generösa mängder tidningspapper att bädda med. Och fina viner att samla som slattar ur dåligt tömda pavor.
Där luktade förnämt av ostronskal och surnad entrecote. Pommes duchesse och grön ärtpure och gamla endiver.
Längst in i hörnet hade jag ett överblivet täcke som väntade på mig och de andra som nyttjade samma fascila övernattningsställe.
Numera har jag flyttat från stan och bor själv med bakgårdshotell där jag slänger gamla tidningar och överblivna matrester. En del fullt ätbara.
Och så har jag lagt ett gammalt täcke i hörnet. Än har ingen använt det, i alla fall inte så att jag har sett det. Men man vet aldrig.
När minusgraderna kryper innanför bomullsskjortorna kan det vara skönt med ett täcke i eett soprum.
Tro mig
Jag vet.