Rummet andas stearinljus. Väggarna är klädda med värmande skuggor. Vid en vävstol sitter en nybliven liten gumma. Hon undrar då och då. Utanför pratar duggregnet med björkarna. Det är mörkt, men inte helt mörkt. Sjöns öga blinkar bakom stammarna. En lerig liten stig irrar sig ända ned till vattnet. Intill husväggen står hästen stilla. Brunnens lock är borta.

I rummet växer ljuset omärkbart. Lika omärkligt avtar det. En skugga har gömt sig bakom byrån. Gumman fäster sin tråd mellan fingrarna. Hon väntar en liten stund. Hästen står stilla på andra sidan väggen. Nu hör hon björkarnas glädje över duggregnets förslag. Gräsets fukt vill också vara med. Sjöns öga vidgas och sluts. Det lyser ännu varmare från fönstret. Ingen ser det kanske. Nu rör sig hästen en smula.

Garnet är tillfälligt slut. Sakta reser sig gumman och letar. Samtalet därute har tystnat. Rutan har droppar på sig. Skuggan bakom byrån är kvar. Emellertid kan gumman inte minnas. Garderoben har så många andra saker i sig. Hästen trampar tryggt, med vemodig nacke på väg till stigen. Allting håller på att lösas upp. Rummet flämtar. Gumman har blivit stående med händerna sina ihop. 

Så kommer samtalet tillbaka. Regnet utbrister sig om björkarnas blad. Gumman finner sitt garn. Lerig irrar stigen sedan långliga tider ned till sjöns öga. Hästen följer med nu. Husets ljus andas sköna illusioner. Allting är bra. Men någonting stämmer ej. Skuggan bakom byrån har klättrat in i garderoben. 

Snart har björkarna blivit oroliga. Stearinen vrider sig av och an. Regnet pratar med starkare röst. Sjöns öga fokuserar sig som en måne. Leran lurar ända ner. Hästen kan nästan höras gnägga. Gumman vänder sig genast om. 

Dörren är inte ordentligt stängd. En strimma mörker smyger in. Mellan fingrarna kramar gumman sitt garn. Tröskeln knarrar misstänksamt. Regnet luktar lera. Ur garderoben rinner flera skuggor ner på golvet. Tvärt slocknar stearinljuset.

Längs leriga stigen rusar hästen. Sjöns öga flimrar och frustar. Himlen har börjat ösa ner. Ur rötterna jämrar sig björkarna mörkt. Grenarna smattrar och lerstigen piskas. Nödröda lyktor gungar i fjärran. Gumman gömmer sig djupast upp i garderoben. Hästen har har hoppat ned i båten.

Inuti huset traskar en regnrock. Jordiga händer bläddrar i biblar, river och granskar bland byrålådor. Kyliga kårar drar efter andan. Allt som varken är sten eller stearin antänds. Takbjälkar gnyr och vävstolen skorrar av skräck. Brunnens lock har åter lagts på.

Motvilligt rinner stigen ner helt och hållet. Björkarna följer samma väg. Allting slukas av sjöns genomblöta öga. Svavelrök sippar upp ur dess botten. Blixtar kastar sig likt knektar i bergknallar. Hästen skallrar ända in i skelettet.

Målaren betraktar sin fasansfulla tavla. Varför, undrar han, gjorde jag såhär?! Gumman är alldeles osynlig. Huset står i brandgult. Allting rinner mörkbrunt. Målningen är nu en enda kladdig katastrof. 

Skamsen skrapar konstnären med nageln över gumman. Är hon kvar där i garderoben? Målaren tar en tuss sprit och rengör den rara gamla kvinnan. Kvar blir blott en vit och vilsen liten fläck. Sjöns öga glänser genom döden.