vad skulle du göra, frågade hon.
vad skulle du göra utan de där rösterna?

du vet inte hur det känns
hade han skrikit.

hon hade gråtit.

han gick in-

låg stilla på sin säng och stirrade upp i taket
tills hans ögon tycktes spricka och rinna ner för väggarna.

det kallas klaustrofobi.




de hade varit lyckliga
sades det.

hennes hy hade blivit tunnare sen dess
hans drag grovare.

men fortfarande kunde man se
blixtarna fyras av
mellan deras vidöppna ögon.

även om de ägnade den största delen av tiden
åt att omsorgsfullt undvika att se på varandra.

det kallas osäkerhet