den första gemenskapen
livsnödvändig
själva grogrunden för levandet
växandet, den första mötesplatsen
välkommen till världen, säger någon
kanske menade hon det
också
upptäcktstid och lyckliggörande
något att vila i
ibland mindre än det borde
aldrig villkorad men inte
kravlös
omtanke, omsorg
den andra
du är större nu
en fortsättning, ingen fristående, på den första
den som kräver
den som söker binda
göra dig delaktig
i familjehemligheten
för att bevara, ett stillestånd
en rustning mot omvärlden
likt en gyttjepöl
utan tillflöde
utan frånflöde
sakta uttorkande
och ibland
den tredje
en möjlig läkning
ännu varken eller
ett frö
en önskan
en möjligheten
sakta går vi runt varandra
nosar, prövar
ord och tankar och gester
frågar utan några ord
får jag vara den jag är?
får jag bli den jag kan bli?
prövar vår tillit
som vid ett nygrävt trädgårdsland
tidig vår
vi står här med frön i handen
tittar blygt på varandra
och hoppas