Av gemenskap blev vi
till gemenskap kom vi

till vår första gemenskap

kanske fanns kärlek

från intet till detta
runt omkring med stora ögon och egna saknader (bottenlösa brunnar skulle det visa sig)
dom som var avsedda att vara goda
dom som var menade att vara det som behövdes

man behöver när man kommer
man behöver känna det som stavas, "välkommen till världen"
man behöver inte ord, ännu

välkommentid, upptäckartid
och något att vila i
villkorslöst

tids nog kommer krav





Senare
den andra gemenskapen

en fortsättning, aldrig fristående

med blickar från mörka ögon och ord, vuxenord
från andra sidan bordet och högre upp
nu kommer kraven
försöken att binda

försöker göra familj av detta
två stora och en mindre

ännu behöver man, knappt meterlång
ett tacksamt offer

det byggs en familj, eller bilden av en
det är inte så lätt att veta
när man är
den minste

när man aldrig har varit med förut

det ansträngs för att det inte ska brista
igen
det som redan var brustet

sakta växer murarna
det som stänger inne
det som stänger ute

på fotografi, i fotoalbum som visas runt
ser det lyckligt ut

innanför murarna, tafatta rörelser
ord som ingen förstår

ett stillestånd

likt en dypöl

utan tillflöde
utan frånflöde

sakta uttorkande



Längre fram
långt in i eget vuxenliv

kan det hända, ett möte

en annan gemenskap
en möjlig läkning

ännu varken eller
ett frö
en önskan
en möjligheten

sakta går vi runt varandra
nosar, prövar
ord och tankar och gester

frågar utan några ord
får jag vara den jag är?
får jag bli den jag kan bli?

prövar vår tillit

som vid ett nygrävt trädgårdsland
tidig vår
vi står här med frön i handen
tittar blygt på varandra

och hoppas