Hon tog ett steg mot dörren. Hon öppnade den försiktigt och gick in. Väggen framför henne var vit. Vit som nyfallen snö. Hela rummet var vitt. Hon visste inte var ljuset kom ifrån, eftersom där inte fans något fönster. Det kändes som om väggarna lyste. Dörren bakom henne stängdes med en duns. Det var en tjock dörr i stål, gick inte att komma igenom. Rummet hon stod i var tomt, förutom en stol i mitten. Det såg ut som en gammal trästol från ett hemtrevligt kök, målad i vitt. Hon la märket till att det var något frånvarande och overkligt med denna stol. Men hon kunde inte sätta fingret på det.
Hennes huvud bultade i takt med hennes hjärta. Vackra jämna slag. Fast hjärtat var kalt, och huvudet varmt. Något varmt rann från huvudet, lämnade henne. Hon visste att det var blod. Det var alltid blod. Rött och vackert, som en ros som växte ut från hennes fula kropp med taggar som skar i hennes skin. Lämnade rivsår och ärr i hennes själ.
Blodet rann ner över hennes ansikte, ner på golvet. Det vita golvet. Det blev en pöl av röd vätska. Med hjälp av den började hon rita. Hon skulle måla dit stolens osynliga skugga och solen strålar om natten. Väggarna skulle färgas röda. Stolen skulle färgas röd. Allt skulle färgas av den ända vackra hon hade kvar. Hennes blod skulle blida ord på väggen, på golvet och i taket. Hennes tankar skulle skrivas i rött.


Det surrade från glödlampan i taket. Det luktade fuktigt och unket i den gamla källaren. Dörren gick igen bakom henne. Hon gick fram och öppnade ett fönster, så att den friska luften kunde leta sig in i dunket. Solljuset smekte dammkornen och sökte sig upp mot väggarna och golvet.
Mitt på golvet stod en av de fyra köksstolarna som hon lovat sin mamma att måla om under sportlovet. På golvet låg ett antal tidningar utslagna. Hon gick fram mot stolen och tittade ner på golvet, på tidningarna, nyhetsrubrikerna. Det var det gamla vanliga, våldtäckt, samhällsproblem som togs upp till ytan, fotbollsmatcher, andra saker som är meningen att man sak bli glad eller upprörd över.
Istället för att stirra ner i golvet gick hon mot dom damiga IKEA-hyllorna som stod vid vägen och började rota bland färgburkarna. Där var den, den röda färgen. Hon och hennes mamma höll på att renovera köket. Det var en av dom galna idéer som hennes mamma fick ibland, Vi målar om köket, ja i vilka färger? Nått speciellt. Ja grönt och rött, det är så fint och uttrycksfullt tillsammans. Så nu skulle köksstolarna bli röda, väggarna gröna, röda gardiner och gröna växter i röda krukor.
Lackfärgen luktade starkt och med hjälp av en gammal pinne började hon röra runt så att färgen blandades. Det var en tjock färg och försiktigt stoppade hon ner penseln. Sakta, sakta tills ytan av färg bröts och penseln doppades i den. Sedan började hon måla, fina vackra drag över stolen.