Jag känner många som är i min ålder
som har hittat sin kille då, eller tjej.
Den dom vill tillbringa sitt liv med.
Sin ende.
Jag kan se dom hålla om varandra
eller bara att dom håller varan i hand.
Det ser så fint ut.
Jag kunde nästan känna din hand i min,
när jag tänkte på dig så kittlades det till
i handen som om du höll den.
Men det gjorde du aldrig, men att se att
mina kompisar göra det.
Det känns bra, jag är glad för mina kompisar
men jag vill också hitta min ende.
Jag trodde jag hade hittat honom,
men det tar nog lite mer tid.
Men att du håller om min hand e alltid nåt som jag kommer tänka på.
Den känslan vill jag ha inom mig för alltid.
Den kommer säkert vara där för alltid.
Men ibland så kan jag känna mig avundsjuk
på mina kompisar som har nån, men det är bara
en liten stund för sen ser jag det bra i det.
Dom har nån som älskar dom, en som är där hela tiden.
Men jag har ingen sån, en som finns hos mig.
Även om jag trodde att det skulle bli du.
Men du tänkte inte som jag.
Inte alls, men det visste jag nog nånstans.
Även om du vilseledde mig.
Det var du bra på, men jag ger ingen beundran, bara, ja inget.
Du ska inte få nåt från mig, det känns svårt
för mig att säga det men så ska det bli.