Hon känner på handtaget en lång stund innan hon går in i lägenheten, handtaget är kallt och hon tvekar. Det här är samma procedur som hon går igenom varenda dag. Hon sätter nyckeln i låset som så många gånger förr och går tyst in i hallen med lätta nästan ohörbara steg. Precis innanför dörren snubblar hon över spritflaskor i hallen, bevis i form av sprit rinner nu ut på halmattan. Hon stannar upp och lyssnar men förutom klirret från spriten ligger lägenheten i tystnad .
När hon går in i köket slår hennes mammas alkoholiserade andedräkt henne rakt i ansiktet likt en örfil. Hon reagerar knappt , detta är hennes vardag.
Mamma sluddrar när hon försiktigt lägger handen på hennes axel.

- Malin är det du?
- Ja mamma , nu ska jag ta hand om dig, tror du att du kan gå till soffan?
Mamma sluddrar något tillbaka som liknas vid ett ja. Malin tar tag i hennes mammas påverkade kropp och släpar med henne till det dovt upplysta vardagsrummet. Hon lägger ner sin mamma i den gröna soffan och stoppar om henne med en filt, snart sover hon likt ett barn.

Det är precis vad det ser ut som tänker Malin när hon står i dörröppningen, hon får ta hand om sin mamma som sin egen dotter, hon är sexton och har fått växa upp alldeles för fort.