Natten är som sammet mellan dina andetag, skälver, pulserar genom rosenklädda gränder mellan mjölkvita väggar. Sländorna vilar sina stråkar inatt, bara en försynt solist låter sina vibrerande toner ackompanjera vinden mellan husen och havets kluckande i fjärran. Blundar, lyssnar till det sällsamma suset då trädkronorna sakta sjunger med söderns milda sommarvindar. Stilla, stilla till en melodi utan noter vaggas vinterns sorger till ro under julinattens varsamma händer. Gatlyktorna är tända nu, svävar som pärlor ner för kullerstenarna, bryter nyanser i sammetsblå högsommarnätter. En motor rosslar till någonstans, hostar och tonas ut igen. Skar som glassplitter genom tystnaden, havet vinden syrsorna. Kliar alltid lite när mörkret faller. Stickad kofta i mot min kind, havssalt nyklippt gräs och ett sommarregn som föll i glömska lugnar hårda hjärtslag i fjäderlätta andningsvalser. Stilla, stilla tills solens första strålar väcker koltrastarna i snåren, låter måsarna och svalorna skriande stämma in i morgonens spirande alarm. Vänder kassetten, spelar natten några stycken till. Nattfjärilarna på fönsterbrädet

Älskade hjärtat, förstör inte detta nu