När jag går in i en av våra vackra kyrkor
så måste jag alltid stanna upp
just när jag har kommit över tröskeln
Säkerligen mycket irriterande för de människor som
eventuellt befinner sig bakom mig

Endast någon sekund står jag stilla där
och låter min blick snabbt svepa runt
Jag ser allt det vackra
och allt det i regel enormt stora
Känner mig alltid lika överväldigad

Det infinner sig så ett lugn i min kropp
och jag intar en plats i kyrkbänken

Det är inte alls särskilt ofta
som jag besöker kyrkor
Väldigt sällan ska jag erkänna
Jag lyssnar inte alltid på
vad prästen talar om
men en del tar jag in

Jag har fullt upp med att se på allt, känna
tänka goda tankar och fundera

Tror nog att det känns ungefär
så här att vara religiös

Tid till en stunds eftertanke och jag tänker…
De som är här nästan varje dag
kan de verkligen känna som jag gör just nu

Sen finns det en annan sida av mig som säger att
kyrkor är totalt onödiga...för vi kan sätta oss ner
på vilken plats som helst som vi tycker om här på jorden
och känna det där stora som vi nu SKA känna i en kyrka
kalla det för Guds närvaro, frid, eller vad du vill.