En halvmulen dagen möttes vi för första gången,
hon blyg och tillbakadragen, jag högljudd och framfusig

Över en cigarett gjorde ödet sitt val att vi på något sätt hörde ihop.
Tankar och tårar, världsproblem och skratt

Hon lärde mig att alla faktiskt inte vill mig illa
Hon lärde mig tillit och att riva inre murar
Det var faktiskt hon som rev dem åt mig

Hon får fula ord att låta vackra, och hon lyser trots att det regnar
Hennes humor är likt ingen annans och bara hon själv förstår den
Den värme hon sprider kan tina upp Antarktis, och den värmer inuti mig

Hon lärde mig slappna av och inte vara paranoid
Hon lärde mig djupet av vänskap
Hon lärde mig innerbörden av kärlek

Hon lärde mig att älska ..