Under bordet leker fötter
medan glas fylls på
strax ovanför bredden
och jag gillar fläckarna
som blir till
onomatopoetiska varelser
med lite mer klös
det är bara
ett par ögon till som ser
och jag har slutat att vara
så obstinat
följer istället mina fingertoppar
där repen lämnar märken
strax ovanför vecket
och jag gillar det
får mig att skrika obsceniteter
medan huset
faller i bitar
och jag önskar mig kyssar
när fotknölen möter hud
till ljudet av sekundvisaren
som stannar nu
och jag är inte alls olycklig
inte det minsta
och det kanske gör mig
lite motvals lite anti
men som du hör mig
vill jag inte sluta