Smekande, lätta tankar rör vid ett av vinden gjort levande,
svagt darrande alabasterskimrande leende;
ingen glömmer första gången de såg en sekund stanna upp
för skönhetens skull.

En sanning, en illusion
en symbol för dom utan ord
En sekund bland flyende minuter
den första droppen
när regnet börjar falla

Förgätmigej, du är evig för bara en stund,
men även om minnen är förgängliga,
svävar du kvar i någons ögonblick,
du är mening, du är hoppet; så du stannar
ingen önskar dig bort, du essens, funnen
när du vibrerade utav icke återhållen skönhet
och du lät någons ensamma själ se

Blomma, blomma, du är liv, du är skugga och saknad
men i sanning, du levde och fann din mening
när allting stannade upp, då allt höll andan,
ett ögonblick, ett leende
förgängligheten och skönheten
odödlig fast döden dig kallar
någon sörjer när du går

&

allt som är levande böjer huvudet i saknad, de tar avsked
för ögonblicket som här passerat; nu förflutet,
precis som det sista brinnande avsked solen ger,
innan molntäcket stänger sig;
allt till tonerna av en horisont
som sakta fylls av melankoli