Igår sken himmlen i sin rödaste vackraste skrud

känslan inom mej var som den starkaste av vindar

jag flöt fram över marken så mjukt och lätt

syret i mina lungor blev till afrodites söta nektar

när jag såg ditt långa kolsvarta hår kring dina axlar

dina vackra ögon och ditt glada smittande leende

fick mitt hjärta att göra hoppsa språng inom mej

tiden tillsammans med dej sprang i galopp utan nåd

försökte förgäves stoppa den med tanken

vid nattcafét med kaffe i våra koppar såg vi

varandra djupt in i ögonen, såg din ärliga själ,

din kärlek, din längtan och en otrolig lust till livet,

Du är kärlek i sin vackraste fullständigaste skepnad

Utanför din ytterdörr höll vi varann hårt men ömt

Det var kallt men mitt hjärtas intensiva slag värmde oss båda

I gatubelysningens dova sken skrev vi skuggor i marken

jag kysste din mjuka söta lypsylbesmyckade mun

känslan blev euforisk, tid och rum försvann

vi stod som kort tid ingemans land, bara vi...

på väg hem var min enda tanke....








när ses vi igen........?