Som en liten allmosa

tittade solen fram

Bland hårda vindar gick jag hukande fram.

Du är närvarande...fast på distans,

men nära i mina tankar.

Intimt för min själ är sammansluten med dig

den fastnade en dag då vi planerat att träffas

men det kändes ändå plötsligt just då.

Jag har tagit avstånd..men längtar likt förbaskat.

finns det nya chanser i havet av alternativ

för vilsna själars förening?!

blir en poet nånsin färdig med sig själv

eller skaldar han/hon förtvivlat i sin

iver att utvecklas ur sin egen glasbubbla

för att få treva  med sin blick över molnkanterna

kan man verkligen se allt..genom att titta ovanifrån?