När längtan sliter sig ut ur mitt bröst
skriker friheten av ensamhetens smärta
kraften inom mig kastar sig mot revbenen
och jag går slutligen sönder på riktigt

I vår skymnings oundvikliga avrättning
drar skarprättaren sin glänsande bila
jag ser reflexen i dina tårade blå ögon
lika vacker i kväll som när jag vann dig

Mörkret omfamnar vår döende värld
vyssjar och stillar oron som sliter i repen
fastbundna av uppbrottets sista löfte
att aldrig mer få återfödas tillsammans