Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett minne från djupaste Småland


Mörker


Jag öppnade dörren
och klev försiktigt ut

Trevade med foten
efter osynlig fast mark

Det var midnattsvart
och sen septemberhöst

och jag upptäckte
för första gången

att mörker kan vara totalt
oegenomträngligt för ögat

som ett svart hål i rymden
och ändå bära min kropp







Fri vers av ~Molnspanare~
Läst 223 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-08-04 19:20



Bookmark and Share


  Junitvillingen
Poesi som berör sinnenas djup...mycket fint skaldat:-)
2009-08-15

  Njord VIP
Ja det är förunderligt att man kan känna sin kropp i fullständigt mörker. Just detta beskriver du så fint i din text.
(men det kan ju vara en nattömning på landet också, vad vet jag?)
2009-08-08

  Epione
Så kan det vara med vänskap, man ser den inte men känner den starkt och med trygga steg går man vidare i både ljus och mörker.

Eller ett hus man bott i och vet varje brädas struktur, varje knarr känns hemma, då kan man blunda.
Du ger fina tankar här, jag tankar ner dem
2009-08-06

  walborg VIP
Så sinnligt och så närvarande beskrivet - tilliten till erfarenheten att marken bär även om man inte ser den ... ljuvlig dikt!
2009-08-04

    Erika H
Slutet är underbart skrivet.
Den känslan är underlig och du får fram den precis som det känns. I detta totala mörker och ändå ha fast mark under sig.

Tjusigt!
2009-08-04

  Lili Samuelsson
"som ett svart hål i rymden
och ändå bära min kropp"
en fantastisk beskrivning
2009-08-04
  > Nästa text
< Föregående

~Molnspanare~
~Molnspanare~