Viskar förlåt och hoppas att du inte ska vakna
sen bleknar jag bort i nattens fuktiga dimbankar
blott ett minne på en skrovlig duk tömd på färg
målad på en älskad dröms oseende näthinna

Ett hjärta stannade för att höra mina andetag
men tystnadens eko är det enda svaret du får
på frågan om slutet har spunnit sitt mörka nät
runt det brutna löfte som min evighet viskade

Anar så hur du blint virvlar in i smärtans hus
ensamhetens dammiga fristad från tomhet
men jag har ingen tröst kvar att sträcka ut
när vår framtid sakta sipprar ur mitt hjärta