Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
I dag när jag plockade de första lingonen i min skog så kom jag plötsligt att tänka på när min mormor var i skogen för sista gången.


Då kom predikanten

Det var det året då man gick och väntade på predikanten. Min mormor hade drabbats av en stor sorg , och då brukade ju predikanten komma, det hörde liksom till.
Hela långa våren hade man väntat, men han hade inte kommit. Först var det väl för dåligt före, ishalka och snömodd, han hade ju bara cykel. Och sen kom ju påsktiden , och då måste han förbereda sig, det kunde man begripa. Men riktigt säker kunde man inte vara. Varje gång min moster Elsa bakat en sockerkaka , så sa mormor att hon måste spara en bit , ifall predikanten kom.
Så gick våren och sommaren flög iväg in i augusti. Nu väntade man inte längre.
Mormor var mycket gammal, alldeles för gammal att ge sig in i skogen. Vristerna var dåliga och synen svag.Och ändå drömde hon om att ännu en gång få gå och plocka lingon. I vår skog fanns ett lingonställe som kallades för "mammas tuvor", dit ville hon gå.
Först tyckte väl barnen att det var alldeles för galet, hon hade ju inte varit i skogen på många år , men till slut blev det bestämt.Mormor , långt över 80, skulle gå till skogen och plocka bär. Men man måste vänta till en dag då vädret var gott, lagom varmt och sol.
Och den dagen kom.En augustidag med klart väder och sensommarvärme.
Mormor kunde förstås inte gå så långt, så min morbror spände för hästen för flakvagnen.På den hade han bundit fast ett säte där mormor kunde sitta, så fick hon åka hela vägen bort genom gärdena och in i kohagen.Skogsvägen fram till lingonstället ville hon gå själv, hade en käpp i ena handen och korgen i den andra.Hon kunde inte gå fel.
Så körde min morbror hem med vagnen och vi satte oss för att dricka kaffe vid det slitna köksbordet.Det var så högtidligt. Tänk att Lotta, som mormor hette , hade kommit iväg , hon hade ju pratat om det i så många år.
Då kommer det någon i dörren.En ljushårig man med en liten portfölj i handen.
Det är predikanten.
-Kommer du nu, sa min moster. Ja mamma är inte hemma , hon är i skogen.
-Ja, jag ville förstås gärna träffa henne, sa predikanten. Jag vet ju om den stora sorgen. Är hon långt borta?
Och hur det nu var så spände min morbror hästen för vagnen igen , och jag fick följa med för att springa iväg till lingonstället och hämta mormor. Där stod hon, mormor, böjd över tuvorna som var täckta med röda klasar. Runt tuvorna växte grön mossa , och längre bort gick berget i dagen. Det var vackert som på en av de pappersbonader man hade i köken på den tiden.
Så fick jag berätta för mormor att predikanten hade kommit , och vad skulle hon göra? Hon rätade tungt på sej, gned ryggen lite med ena handen, och så gick vi tillbaka till kohagen.
Mormor sa inget, hade nog med att gå.I korgen hade hon väl en liter lingon, det var ju alltid något.
Hemma hade min moster kokat kaffe till predikanten, det syntes att han började bli lite otålig.När vi kom in i köket var han klar med kaffet och samtalet
flöt ganska trögt.
Så slog vi oss ned vid bordet, det var ju ändå lite fint att predikanten kommit, även om han dröjt. Han pratade några ord med mormor, sen tog han fram sin bibel och läste ett ord och bad. Mormor suckade med.
Och sen var det över.Det kunde man ju förstå, att han inte hade tid längre. Den lilla portföljen hängde han på styret, när han for nedför backen. Jag såg att han hade en väska på pakethållaren. Dom sa att han sålde skjortor för att tjäna lite, att predikanten for med knall. Men kanske var det bara böcker.
Så kom kvällen.Solen gick ned bortöver skogen och mormor och jag stod nere vid ladugården och såg ut över markerna. Mormor stod alldeles stilla, vi teg en stund. Sen sa mormor, som till sig själv:
-Dit kommer jag aldrig mer, men jag fick ju ändå se dom.
Sen vände hon och gick långsamt upp mot huset.

Allt detta hände för så länge sedan.
Nu är jag själv gammal. Ibland tar jag käppen när jag går till skogen och jag märker att vristerna börjar bli dåliga.
Men fortfarande glöder lingonen på "mammas tuvor" och mossan lyser grön.





Prosa (Novell) av Annika J VIP
Läst 819 gånger och applåderad av 19 personer
Utvald text
Publicerad 2009-08-04 19:19



Bookmark and Share


  aol VIP
Underbart levande skrivet stjärnor som minnen strålar över mormor och lingontuvorna så äkta så innerligt borrar sej skriften mot hjärtat.
2017-12-08

    Monica Kvist VIP
Så skriver en verklig författare! Underbart!
2014-02-05

  Bibbi VIP
Suveränt levande berättelse.
2012-11-25

  Caprice! VIP
Fängslande novell om en snart bortglömd tid, och med en både ömsint och lakonisk berättarton som jag gillar skarpt! Dessutom väcker den egna minnen - tack för det!
Grattis till välförtjänt stjärna!

(och ännu bättre blir berättelsen när du korrigerat några småsaker här och var...)
2010-06-26

  Eaglemountains VIP
En mycket vacker berättelse, från en tid som svunnit. Jag måste nästan skriva under på den frågeställning som kommer upp i föregående kommentar av Måna. N Berger ....

Grattis även till en välförtjänt stjärna i utvalda texter .....
2010-06-26

  Måna N. Berger VIP
Mycket fint berättat, med ömhet och värme. Undrar vad som betydde mest för mormor den där dagen, predikantens besök eller att hon än en gång fick komma ut i skogen, till sitt bärställe? Jag gissar på lingontuvorna.
vackert också av familjen att de lät henne gå ensam och vara i fred i skogen, som förr.
2010-06-26

  Niclas Petersson VIP
Levande.
Gillar.
2010-06-26

  Maria T
Spännande berättelse
från gamla tider.
Sådan otur att predikanten
skulle komma just då
2009-08-11

  Jaseph VIP
Något av det bästa du har skrivit. En fantastisk berättelse! Du skriver på ett sätt så att allt blir levande!
2009-08-05

    Maria Malm VIP
Fin och fängslande historia ur livet.
2009-08-05

  walborg VIP
Vilken berättarkonst om hur man tänkte, kände och tyckte förr i författarens barndom, underbart reflekterat av ett litet begåvat vaket barn som i sitt hjärta förstod hur de gamla tänkte, kände och hade det med livet och de stora frågorna. En berättelse ur livet genom en författare med god kontakt med sitt inre genom hela livet. Och nu - samma lingontuvor, samma ställen att minnas, samma och ändå olika livsöden. En fin respekt för alla dem som gått före oss.
2009-08-04

  Lili Samuelsson
en berättelse som håller mig fängslad rätt igenom, som ett dokument att bevara, en levnad, en historia, tycker om det här
2009-08-04

  Suzy med punkterna VIP
Fortfarande glöder lingonen och så även du
2009-08-04

  * Ammi *
jag tycker det var en fin text om hur det var förr i tiden, när predikanten hade en mkt betydande roll i samhället.
2009-08-04

  Larz Gustafsson VIP
Hade det varit en fastighetsmäklare eller en rörmokare hade det säkert inte funnits behov av att hänga ut honom på detta sätt.
2009-08-04
  > Nästa text
< Föregående

Annika J VIP