jag stannade uppe sent för att utföra ett experiment, att skriva i totalt mörker, där min spegelbild inte penetrerar det svarta, för att se om det kunde ge sken av något annat, något nytt att dekorera de likgiltighetsgråa raderna i mitt kollegieblock av vansinne med, vilket det till viss del gjorde men inte som jag önskat, för då solen gick upp såg jag orden jag i all ärlighet mot mig själv skrivit ner, DU ÄR DÖD DU ÄR DÖD DU ÄR DÖD DU ÄR DÖD och så fortsatte det,
"det är sant det du skriver, min oönskade son" hörde jag en röst från kylskåpet säga, öppnade kylskåpet och där satt en stor författares berusade själ och drack av mina öl, just typiskt tänkte jag, när jag för en gångs skull är nykter dyker detta fyllo upp, "men ändå är det skit, allt skit" fortsatte han i en alkoholaggressiv ton, jag kunde inte längre rättfärdiga det jag gjorde ens för mig själv, "Danny boy, jämfört med mig är du bara en fjortisfylla" sa han och rapade avundsvärt maskulint, jag slogs av hur ful han var och min egen avsaknad av ärr.