Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tredje augusti tjugohundranio.


Att leva som en skata.

Det sitter en skata på andra sidan vägen.
Den är så som jag känner mig.
Svart och vit.
Inget mellanting.
Fri. Fri att fly.
Men har inget att fly till.

Känner alla. Känner ingen.
Känner inte mig själv.
Har glömt vem jag är.
Vem jag var.
Har tappat bort mig någonstans på vägen.

Orkar inte skapa ett nytt liv.
Har ingen lust att bygga upp mig igen.
Jag går inte att laga.
Går inte att reparera.
Går inte att fixa.

Mina fjädrar har fallit av min kropp.
Här står jag naken.
Tom. Finns knappt kvar.
Genomskinlig och inte ens grå.

Jag är en fågel utan fjädrar.
En fågel utan vingar.




Fri vers av beivor
Läst 228 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-08-07 01:42



Bookmark and Share


  aliasalice
älskade vän,
älskade texter
men var inte rädd i din nya stad,
för vi kommer alltid finnas
precis bakom dig,
för mej komer du alltid vara
den mest färgglada
och jag kommer, som så många andra
stå kvar, för din skull, redo för allt.
För du är solen och vi är dina
små moln, staden är din.
2009-09-27

  Gawain VIP
Men ack så smärtsmat. Gudars elände så illa, så styggt och så hemskt. Ändå är det så fint alla sorger till trots. För det känns ju så äkta, det är det som känns så mycket,,
2009-09-20

    Dumb
underbar!
2009-08-07
  > Nästa text
< Föregående

beivor
beivor