Under månen sitter vi under samma fönster

och vinden, den som blåser in och är kall,
är lika sträv mot din mjuka hud

som mot min åldrande



Jag kan inte bestämma mig
för om du är vacker för att du är så orörd,
eller för att du är du


Kanske är du inte så orörd som jag vill tro
Kanske har de redan hunnit förstöra dig,
jag vet att det kommer hända i alla fall

om inte nu, så nån dag



och här under månen älskar jag dig
och vill inte att världen ska se dig
vill inte att världen ska ta dig

och du vill ut i världen för att du tror att den kommer göra dig gott


Jag vet inte vad jag ska tänka,
om att du inte är så gammal
jag vet inte om jag längre,
orkar tänka