Med ödmjuka händer
tjänar hon den tunga svarta jorden,
starkt medveten
om sin kropp och sin själ.

Tacksam får aldrig hybris.

Ett väsen av naturen saknar maktbegär
och hyser heller ingen önskan om att härska
över varken okunskap eller illvilja.

Fast ibland, när hon stärks av
jordens jättars påträngande livskraft
och sugs upp i dess flöde..

..när andetag blir ett med både rot och krona..

då väcks hennes kvinnliga urkraft
ja då är världen för hennes fötter.

Ofta vaknar hon tidigt,
lyckligt intrasslad
i sitt eget rotsnurr.