det var sen december
kvällen då du körde hem till mig
jag minns att jag var nervös
för vi hade inte träffats på så lång tid

vi skulle umgås du och jag
på tu man hand
precis som vi brukade
för fyra år sedan

ute i snön
stod jag och väntade
jag mötte dig och du parkerade bilen
precis under ett träd
som skulle bli en plats du ofta skulle parkera på
men det var vi ovetandes om då

när du öppnade din mun
för att säga hej
så hoppade mitt hjärta upp i halsgropen
och när du tog av dig dina ytterkläder i hallen
så tappade jag andan

nog mindes jag att du var vacker
men antingen så sviker minnet mig
eller så har du bara blivit vackrare
för varje år som gått

vi pratade om allt och ingenting den kvällen
tog igen tid som hade gått förlorad
och jag tänkte tyst för mig själv
på hur mycket jag faktiskt saknat dig

vi slog på en film
men jag förstod inte riktigt vad den handlade om
jag var nog inte så uppmärksam
för jag kunde inte sluta att känna
hur fort mitt hjärta slog
när du satt bredvid mig

och jag blev förvånad över mig själv
förvånad över livet och kärleken
för efter all tid som passerat oss
så fanns du kvar i mitt hjärta

men jag kunde varken visa eller berätta det för dig
vi hade trots allt inte setts på evigheter
och jag ville inte verka konstig
så jag förseglade min mun från att tala
mitt hjärtas hemligaste ord

efter filmen så spelade vi lite nintendo wii
du gjorde så söta ljudeffekter när du spelade Mario
och jag satt bara där vid din sida och skrattade
beundrade dig i smyg

du var så dålig på att spela baseball
du missade jämt
men jag visste aldrig att någon kunde vara så vacker
när man svingar en vit fjärrkontroll

sedan tog vi en promenad i vinternatten
vi pratade om kärlek och livet
jag sa att livet rullade på och att kärleken
stod stilla

du började frysa om dina tår
jag hade valt en lite för lång promenad
och du gick i sommarskor
men till sist kom vi fram till din bil

jag ville ta dig i mina armar
se dig djupt i ögonen
och tala om för dig
om pirret
och alla känslor som snurrade runt inom mig

jag ville kyssa dig
hjärtat skrek JA
men hjärnan sa Nej
varför skulle jag ha bråttom egentligen

du åkte hem och jag drömde om dig den natten
jag undrade om jag skulle få träffa dig snart
eller om jag skulle behöva vänta fyra år igen

vi sågs nästan varje helg i tre månader
ibland någon dag mer eller mindre
det var en underbar tid
jag minns inte när jag senast mådde så bra

men sedan yttrade jag min hemlighet
tre ord
som fick dig att gå

så

du får förlåta
för att jag har en dunkande idiot inom mig
som har så lätt att kasta kärlek omkring sig

jag menade aldrig att skrämma iväg dig