Minns för 100 år sedan, då jag var i Paris och läste franska vid Sorbonne - bodde 119 trappsteg upp utan värme, med milsvid utsikt från min franska balkong över Paris alla sevärdheter samt stadens tak med tusentals skorstenar.

Upplevde Brel, Bresson, Piaf, Cocteau, Marcel Marceau (mimare), Baudelaire med sina blommor, Maurice Chevalier, expressionisterna och Rodin! och caféerna med Sartres och de Beauvoirs anda svävande bland kristallkronorna. Mötte vänliga clocharder med sina plastkassar med rödvin och bagett under armen, (som jag själv!). De drog ofta gamla barnvagnar och hade ofta chäfrar och sov under broarna.

Minns dofterna och myllret i de sjabbiga Hallarna med sina löksoppor till nattjobbarna - vandringar längs Seines kajer och bokinisterna, samt utsikten från Montmartre över hela stan från andra hållet - med alla de glada konstnärerna som gjorde fula porträtt av folk!

Minns fukostarna med kaffe i runda skålar utan öra och croissanger, de billiga små familjematställena i Quartier Latin med nordafrikansk couscous med kikärter med lamm och harissa-kryddan!!, vietnamesiska matställen och möten med många många spännande begåvade studenter från världens alla hörn, som var djupt bildade i den klassiska kulturen och långt mera politiskt medvetna än jag.

Minnena har vi alltid inom oss att glädjas åt, och det är roligt att få berätta om dem för Er poetvänner.