septuRnus 64


Hey igen, Yami! Vi har inte skrivit din dagbok sedan många stunder

nu. Du stängde in oss i kamerahuset,

bakom linsskyddet och vi har haft ett delikat helvete att hitta

ut. Du tänkte enbart på att bilderna syns sålänge som DU

tittar. Vi har fått leva inuti

mörkret, blott bländade av dina inspirationsögonblick. Skulle vara

smidigare för oss alla ifall vi fick uppträda i digital form.



septuRnus 65


Alla poeter tycks ha rest på semester. Du trodde att de är på semester

alltid,

precis som du, fast du är hemma och arbetar. På sistone

har vi börjat bli figurer, riktiga i plast. Din dotter,

Yami, har gömt oss överallt i rummet

där man minst vet det, t o m bland låtlyriken. Vi anade aldrig att du

har en dotter. Så hög tid nu att ni plockar fram ett slott åt oss!



septuRnus 66


Ni somnade båda samtidigt, som om du redan var färdig,

Yami. Mitt i morgonen vaknade du med din hand tätt ovanpå

hjässan din. Vilka milda makter är det

som du undermedvetet håller borta?? Sugpropparna på

dina fotsulor och bläckfiskskallen i knäskålen skvallrar om

att apparaten redan seglat ut från din stad

medan du försöker rulla stenblocken allt djupare in i apans framtida minnen.