Vad är det som händer
Varför blir det så här
Det är så bra och så blir allt så fel
Jobbigt och krångligt,
tråkigt och hemskt invecklat
Livet blir totalt ointressant
Jag vet inte varför vi blir så här
Om jag vetat det hade jag ju stoppat det
Om jag kunnat göra det
Men det bara sker och jag blir uppgiven och trött
Jag ser det när det är för sent
Du pysslar med
en massa saker som jag inte kan förstå
Vi är olika i så mycket
Jag blir irriterad av ditt sätt att
nonchalant se på saker
Varför blir du aldrig upprörd över krig
och svält eller orättvisor
Du säger då iallafall inget till mej
Hur kan man låta bli att reagera
Hur kan man låta bli
att säga något om det
Det kanske inte är
riktig kärlek ändå trots allt
Vad ska jag göra nu då,
något är ju så fel
Jag tror ju att det är dej jag älskar
Är det kanske felet, att jag tror,
Jag borde kanske veta det säkert, inte tro
I framtiden... vet ej när,
ska jag nog också finna min like
Även om det lär blir svårt
eftersom han måste vara udda
och mycket speciell
och helst lite lik mej i tanke
Han måste vara en tänkare
som kan känna medlidande
med andra levande
och inte bara gå vidare
med en axelryckning
Han behöver inte göra
något åt världsproblemen
bara han visar mej att
det finns känslor i hans kropp
så kommer han att få min kärlek
och jag kommer att
kunna se upp till denna man
som då finns vid min sida
Han som jag kan dela mina tankar med
någon som har något bra att säga
till mej och andra
Han måste finnas någonstans
och någon gång möts vi två
Vi ska känna det meningsfulla
med att ha varandra nära
Vi ska njuta av varandra
kroppsligt och själsligt
Vi två ska känna äkta kärlek
och ömhet för varandra
utan att ge varandra tunga bojor
och regler som vi ej kan följa
Vi två ska Älska