Jag suckade högt.
Barnen tittade på mig och frågade

"varför?"

Jag lyfte blicken
för att mötta deras ögon och sa

"För att jag har så mycket text som jag måste svara på..."

De tittade på mig
kramade om mig och sa

"Det måste du inte alls"

Texterna finns kvar, och jag skall svara på dem. Men jag ler och känner mig lugn över barnens framtid.

De vet mer än många andra.