Måndamm runt sönderbrända änglar
Himlens andetag sprängdes innan det sista av honom dog
Bara stjärnorna brinner innan dem honom fängslar
Endast tonerna av mörkret log

Hur lät du den blinde på sin dödsbädd få se
En skimrande solnedgång över havets vågor
Hur fick du den förlamade att mot döden le
efter att han lyckats känna värmen av eldens lågor

Finns det någon sanning i dina bitterljuva ord
Är det vi som skördar offer likt löv vareviga höst
Begraver vi en hjälte i vår kalla jord
kan vi hjälpa dig finna tröst

Kan vår utopi av förstörelse och lidande
bli en saga om älvdans och en himmel så skör
Kan du tysta jordens kvidande
innan dina ögons färger sakta dör

Endast tonerna av ljuset log
Bara vetets grund smeker lätt hans hand
Bugas lätt förväl av sitt land, sitt hem, sin skog
Och hans skuta når äntligen sin slutliga strand