När regnet hade lagt sig över det stenbetäckta gårdsplansgolvet och solen försiktigt tittat fram bakom ladan, tog grodan ett stort språng och landande uppe på hästens rygg.
- Vakna din sjusovare! Klockan är massor och jag har spring-spring i benen, spring-spring i bena!
Hästen himlade med ögonen, gäspade ett stort gäsp och ruskade på manen. Så mycket att grodan fick svårt att hålla sig kvar.
- Det var då ett himla väsen på dig. En häst som jag behöver faktiskt lite skönhetssömn titt som tätt, för att orka. Till skillnad från dig är jag inte född till att hoppa runt hela dagen.
Grodan verkade inte nämnvärt höra, utan hoppade glatt upp och ner på hästens rygg. Dagen innan hade de tillsammans bestämt sig för att göra en utflykt inåt landet. De hade till och med packat en matsäck; saft och bullar nu låg inlindat in den rödgröna filten, den som annars brukade hänga över stallfönstret för att skydda morgonsol.
- Tror du vi får se några svanar och flygmåsar idag, kväkte grodan uppspelt, och några luftslott och regnbågssnören!?
Grodan älskade att ligga i gräset och titta upp på alla de underbara molnen och luftskapelser som brukade visa sig, speciellt de dagar då regnet hade varit på besök.
- Vi får se, muntrade hästen, fortfarande lite trött. Först måste vi komma iväg och det är faktiskt flera färdvägar till dammen.
Båda var lite spända på vad dagen skulle erbjuda och när det väl kom sig älskade de båda varandras sällskap. Även om hästen visade det lite mindre än sin vän.
Hästen högg tag i filten med provianten och slängde upp den på ryggen. Svalorna uppe i takbjälkarna, kurrade sömnigt, ovanför.
- Så, då går vi väl då, gnäggade hästen till grodan.
Han sköt upp stalldörren som stod på glänt och kisade ut i daggningen.
De hade inte hunnit många steg från ladugården innan grodan började kväcka och sjunga för stunden. Hästen andades den friska luften och dagen verkligen välkomnande dem.
Det skulle bli en spännande dag, det hade de båda på känn, och de vandrade glada fram längs landsvägen.