Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett ställe som de gömt men sen glömt kvar

Tänk att vårt hopp kom att skvätta utanför
Vi blev till i varandras munnar
Låt oss springa ikapp med ljuset!
Hade du brister så försvann de i mina hoppsasteg
En gudsbild i en lackad ram

Någon gång på vägen krackelerade din iris
Förkolnade och sänktes
Och jag blev till lycka och super-lim
Träden höll mig hårt, jag bemötte likvärdigt
Plötsligt blev det sommar
Lugna stormar och natteljus!
Ditt hjärtformade ansikte bepryddes återigen av sitt leende

På vägen till Lycka smög det in sig en vokal i gömmorna
Min desperata fattning om ekar, bokar, böcker! dolde dess väg
O-lycka skriade högre
Du gick och du kom och du gick och du kom och du gick
Tänk att den olyckan, skulle komma att bli Jag




Fri vers av RutigKjol
Läst 414 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2010-02-02 16:46



Bookmark and Share


  TrollTörnTrappan VIP
Fantastiskt språk och ännu mer fantastiskt bildspråk!! Vilken omstörtande energi, trots den oönskade upplösningen...
2010-02-02
  > Nästa text
< Föregående

RutigKjol
RutigKjol

Mina favoriter
En narr i sorgsen takt.