Det barn som aldrig kommer
finns alltid i våra tankar
och finns även med i alla våra framtidsplaner

Åren rusar iväg
och den hjälp som vi erbjöds
gav inte det resultatet som vi hoppats på

Chanserna är små
men inte helt omöjliga
så hoppet finns ännu kvar

Men hur blir det med oss två den dagen
som det definitivt är för sent
Vi blir ju inte yngre med åren
När åren sätter stopp för möjligheten,
när vi vet att nu är det verkligen kört

När vi måste sluta upp att hoppas,
längta och önska,
När den dagen kommer då
vi måste inse sanningen
att det blir bara vi två här,
du och jag bara alltså, punkt slut

Vad ska vi då fylla våra liv med istället
för vårt tänkta liv med barn och barnbarn

Ingenting kan ju ersätta vår önskan
att få bli en familj på riktigt
Planerna med oss två var ju att
vi skulle bli en familj

Tankarna med vårt husköp på landet
var ju att här blir en perfekt
plats för en familj att bo

Den köpta sommarbostad
gav ju bland annat tanken
att här ifrån skulle ett barn kunna
bära med sig många härliga sommarminnen

Hur ska vi kunna hitta något meningsfullt
i livet den dag då vi inser att det faktiskt
inte blir något barn hos oss
som är lite av dig och lite av mig

Vad gör vi då?