Jag frågar inte
be aldrig om någonting

jag kunde tänka mig kunna få

Jag bara beskriver omvärlden
genom mina ögon och via mina
ords sanning. Jag låtsas inte, varje
stund är lika sann som den luft jag
andas, innan den blir kol och ibland. . .

någon hittar diamanter, behåller dem

Jag lockar inte med min törst
Jag är törsten
Jag lockar inte med min längta
Jag är längtan
Jag lockar inte med min saknad
Jag är saknaden
Jag lockar inte med vad jag är
Jag är kärleken

Blommor, döda blommor
tidsbristens grymma avrättning

av skönheten

Bara för att få höra
det porlande skrattet
Bara för att väcka ett
dött hjärta
Sedan
Vända sin blick
och återkräva
vad som inte
väcks
men

smärtar

Varför ska jag be om någonting?
Jag kan ge och försöka återskapa
vad som kom från mina händers
möda och runtomkring mig finns

. . .