jag tänker inte vänta mer
inte vänta på mer
eller vänta mig mer

det finns de få stunder
då man är uppfylld
och full av livet

och de fåtal som stundar
som en eld kring mitt fönster
varslar om
varslar bort
varslar varsamt
bränner ner stängsel
minnen och reflexer

och jag tänker mig ibland mig själv
som en varg iklädd lera

en pyroman med elden i mina händer
ett språng mellan galenskap och samfund

och jag frestas till att inte
och att bara

och jag kanske borde
jag kanske borde

bara
gå ombord.