Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ålder- dom

 

det är i mörkret

de blir synliga

 

själens egentliga formationer

 

då nattens kvävande bolster

skymmer

varje strimma ljus

 

när din bortvända kind

river

som tusen nålar

mot min

ständiga alienation

 

vad är

ett avvisande

mot stora självans

röntgenskärpa

 

eller mot nedbrytningen

som är så BRUTAL

 

att jag

knappt

står ut

 

när andetag aldrig nuddat jord

eller vågat

antydan till mänskligt

 

livet,

som en serie återkommande ingresser

i en helhet som uteblir

 

allt det fruktade

som blivit permanent

så omöjligt att fly



NÖDUTGÅNGAR...

letar dem överallt,

ifall

himlen bara är en myt

att skyla helvetet

när ålderdomen är allt

som väntar




Fri vers av deb8
Läst 717 gånger och applåderad av 25 personer
Publicerad 2009-08-24 19:40



Bookmark and Share


  H.C.B
spännande
2016-03-12

  Susie Blomqvist Simu (poetry in motion)
Mycket bra skaldat. =)
2012-03-29

  Peter Matsa
ah, så bra och grym poesi ... på natten hinner livet ikapp en, fast man flytt hela dagen. applåder!
2009-09-01

  Lena Krantz VIP
Kan undra om just det där med att leta nödutgångar är en sak som sysselsätter mänskligheten och så börjar jag fundra igen varför själen känner sig så ständigt förtvivlat ensam...

....hela livet liksom

Snyggt och så fick du mig lite i spinn där...
2009-08-25

    Melona
darlingdebbie,

"när din bortvända kind

river

som tusen nålar

mot min

ständiga alienation"

fanfanfanfanfanfan...

den bortvända kinden
är den din eller någon annans?!

det finns alltid ett mörker som
slår i dina krafter, som att genomskådandet
står på egna ben och bara levererar ut och ur.

det finns domar för alla tillstånd, diagnoser
som har med livet att göra, så är det
men det är de man ger sig själv
som tar allra styggast...

"det är i mörkret

de blir synliga



själens egentliga formationer"
2009-08-25

  poetryGirl
Så sann!
2009-08-25
  > Nästa text
< Föregående

deb8