Ensamheten i en liten ask
som jag öppnar då och då
plockar varsamt små nypor
strör ut och låter gro

Sitter sedan i lugn och är

Utlämnad till tiden
Lyssnar till tankar
Omsluten av stillhet

Men stunden är ej evig
så var sparsam
Ibland kan allt bli för mycket

Allt

Min ask bevarar jag närmast mitt hjärta
där mellan slagen