ibland när vi suttit och samtalat längre än på mycket längre

när lampskenet tér sig så gåtfullt

därsom sinnena nått sin yttersta närvaro

medan tankarna ännu tvekar

mellan sommarsmärta och höstglädje

i strimman där inser vi

irrande klart

hur vi missat halva livet

fast vi likafullt håller varenda möjlighet

i mina och i dina domnade händer

för livet ska börja nu