Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag - Judas Iskariot

 

 

Det är jag, den människan som kommer att bli den mest föraktade i den mänskliga historien. Jag är nu ute i öknen. Jag har gjort en snara av ett stycke rep. Jag står på en gren högt uppe i ett träd i öknen. Jag har fäst ändan av repet runt grenen. Solen gassar. Hettan är olidlig. Ögonen som jag en gång haft att se med, ser inte längre. Det måste vara solen som gjort slut på min syn. Så in i själen trött är jag på det som har hänt. Jag ser ingen annan utväg, än denna.

Herre min Gud! Jag kommer att placera mitt huvud i snaran.

Men jag låter tankarna gå tillbaka, till hur det kunde bli så här, som det nu har blivit. Jag var faktiskt den som trodde mest på honom. Trodde på honom som den människa han var. Historien kommer att döma mig som den som svek, och förrådde. Tror ni inte jag också  älskar? Silvermynten som jag fick, var inte skälet till att jag svek honom. Den människan som kom med kärlek till oss här på jorden. Tror ni inte att jag värdesätter kärleken mer än ett par fattiga silvermynt?

 Jag svek i det att jag inte såg i honom att han var Gud. Det jag såg var en människa med ett stort mod, som levde ut sin fulla potential. Den möjligheten har vi alla. Därför förrådde jag honom, för att han gjordes till mer än det han var. Jag tvivlar nu. Det kan vara så att han hade rätt. Var och en av oss kan bli som honom. Han menade att gudagnistan kan tändas i var och en. Jag missförstod honom! Det är därför jag nu lider helvetets alla kval

Jag minns att när jag gav honom den där kyssen, så såg det romerska legionärerna med förakt på mig. Kyssen som avslöjade vem de skulle gripa, gav jag och ingen annan. Det har jag fått betala dyrt på många sätt. Varför tilldelades inte jag rollen som Johannes? Johannes, den mest älskade lärjungen? Är det ett ödes nyck att just jag blev den som var tvungen att se till att historien kunde gå sin gång? Jag menar, utan mig skulle Jesus roll inte ha gått i uppfyllelse.

Genom min roll, kunde Jesus dö offerdöden på korset, och därefter genom sin fysiska uppståndelse, såg han till så att människorna kunde bli fria från syndens band och på detta sätt försonas med Gud.

Men det kommer ingen av människorna att inse under den tid jag lever i. Jag undrar om det kommer andra tider? Grenen som jag står på knackar. Snaran runt min hals skaver. Jag är förvirrad , fullgör jag en del av ett uppdrag som var tilldelat mig? Är det en del av mitt öde som nu går till ända? Var allt planerat av Gud? Men om Gud är kärleken, varför offrade han sin son med min hjälp? Jag får inga svar och lösningen på frågan är att jag tar ett steg ut och låter mig falla in i historien.




Prosa (Novell) av Mr Lindemann VIP
Läst 927 gånger och applåderad av 22 personer
Publicerad 2009-08-29 19:54

Författaren Mr Lindemann gick bort 2012. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


    J. Herward
saker är vad de är, går inte att ändra. smärta behövs för att uppskattad det lätta och sköna här i livet, men om vi i dag har förstått varför judas gjorde som han gjorde? kanske vi gör.

Den här texten gillar jag, för ajg skrec en liknande, varför vet jag ej, men det är ju en mytomspunnen person, din version är 100 gånger bättre:)
2009-09-12

  Ewa-Britt Nilson VIP
Ja denna aspekt
har mången tanke
väckt, kanske är det
så att Du gåtan har
knäckt att Judas I var
organet för att vi skulle
inse vad vi förlorat och
trots det ändå kan få
nytta av det... Men hur
många gånger säger vi
människor inte, när det
är försent, om jag bara
hade tänkt mig för innan...
Väl skrivet och framfört
av Dig, som alltid...
2009-08-31

  Ravn Hansen
Otroligt bra. Gillar starkt hur du vrider på perspektiven i de här historierna. Mycket intressant och välskrivet.
2009-08-30

  Måna N. Berger
Bra skrivet! Intressant frågeställning.
2009-08-29

    ej medlem längre
välskrivet!
2009-08-29

  jörgen g
Ja, eftersom Gud är kärleken så offrade Han sin son.

"Ty så älskade Gud världen att han gav sin ende son, för att de som tror på Honom inte ska gå under utan ha evigt liv."

Gud vill rädda oss, inte fördöma och förkasta. Gud kastar ingen i helvetet. Genom att vi valt att gå vår egen väg har vi dömt oss själva. Vi har redan valt skilsmässa från Gud och det är konsekvensen av det valet som Gud vill rädda oss från.

Många människor har missförstått det hela. Gud arbetar förtvivlat med att försöka rädda oss, inte slänga oss i helvetet och fördöma oss för våra fel.

Gud vill inte att någon ska gå förlorad och ingen behöver göra det. Det är bara om jag inte vill ha med honom att göra som han inte kan göra något, eftersom Han inte tvingar någon.

Fri vilja är Guds stora och ansvarsfulla gåva till oss människor. Gud vill att vi, precis som Han själv väljer att av fri vilja älska oss, ska välja att älska Honom för att vi vill det. Inte för att Han tvingar oss som om vi vore robotar.

Vissa tror att det är vår synd som skiljer oss från honom men synden är inte problemet. Jesus har ju redan betalat för att jag ska vara fri. Du är fri, du behöver bara tro det och ta emot det.

Problemet består i om jag inte vill ta emot den utsträckta hand som han erbjuder. Och Han drar den inte tillbaka om vi gör det ena eller det andra. Nej, Han står med utsträckta händer och väntar tålmodigt på att vi ska tillåta Honom att rädda oss.

Jag tror att judas kunde valt att ta emot den friheten även efter att han förrått Jesus om han ville. Se på petrus. Han förnekade att han kände Jesus tre gånger men Jesus mötte just honom på ett speciellt sätt efter uppståndelsen. Jesus förebrådde honom inte, utan petrus var villig att tag emot den utsträckta handen.

Slutligen vet ingen av oss vad judas valde då Jesus tre dagar i dödsriket predikade evangelium för de döda.

Kom ihåg att Gud inte vill att någon ska gå förlorad.

Tack för dina intressanta texter! Jag går verkligen igång på dem.
2009-08-29

    ej medlem längre
Ömsint text om en annars så väldigt föraktad människa. Kanske fullgjorde han sitt "uppdrag", kanske inte, det enda jag vet är att bakom varje svar så döljer sig bara ytterligare frågor...Men jag tror att Judas misstag var att han var Selot, alltså att han tillhörde en grupp av människor som genom militärt våld försökte att driva ut romarna ur Palestina, och att han genom sitt "svek" försökte att tvinga/förmå Jesus att visa sin världsliga makt och därigenom åstadkomma detta resultat. Så kanske var hans avsikter bara goda, men som det så ofta är här i livet så blev det bara ungefär "så rätt jag tänkt, men så fel det blev..." av det hela. Och när han insåg vad han egentligen hade gjort så förmådde han helt enkelt inte längre att leva med sig själv. Och vem kan egentligen leva med att ha förnekat och förrått den största kärleken av alla? Frågor finns det som sagt många. Dessvärre inte så många svar...
2009-08-29

  walborg
Du lyfter fram resonemang som många teologer brottats med genom århundradena. Underbar text Du välbegåvade som skriver så angelägna texter som denna!!!!
2009-08-29

  Peter Matsa
Spännande, här berör du någonting viktigt. En hisnande frågeställning, som får bibeln att gunga till för ett ögonblick.
2009-08-29

  LenaJohansson VIP
oj, va bra skrivet. och intressant berättelse
2009-08-29

    leelee
Intressant teori du för fram (och väldigt bra skrivet som alltid). Kanske är det så. Någon förklarade en gång detta för mig så här: När Jesus valde ut sina lärjungar var de alla renhjärtade (annars vore han ju grym, alternativt är det som du skriver eller så finns det en annan förklaring). Men statistiskt sett så faller en av 12. Vi är inte bättre än så. Vet inte, men även det är en intressant teori. :-)
2009-08-29

  Cosmic Johanna
Stark text som öppnar upp för tankar kring de roller vi tilldelats,

man får vara glad att man sluppit bli en diktator eller så mycket annat än just den jag blev,

oavsett lidandet,

för det får alla sin beskärda del av.

Fint skrivet Judas.


applåder för det existensiella budskapet.
2009-08-29

  Gisela Nordell
Texten är stark och fint att du tar fram att det var han som trodde mest på Jesus som sedan svek honom för att historien skulle få sin fullbordan och syndernas förlåtelse för människorna givas. Kanske älskade Gesus Judas mer än någon annan av lärjungarna för att han tog på sig rollen att vara Svikaren som gav Judaskyssen. Din inlevelse är stor lika stor som Jesus kunde leva sig in i de bespottades värld och frälsa de som tyckte sig minst värda att älska. Tänker igen på orden att den siste ska vara den förste och den förste ska vara den siste. Fint skrivet!
2009-08-29
  > Nästa text
< Föregående

Mr Lindemann
Mr Lindemann VIP