Det är ingen av oss som kan låtsas nu längre.

Allt har kommit upp till ytan och vi kan inte förneka eller ta tilbaka de ord som sagts mellan oss.

Kan vägra ja, men inte få det ogjort, eller osagt.

Det är ingen som har tid att lyssna på den andre, alltför upptagen med det faktiska skeendet.

Det finns ingen väg vidare för oss tillsammans, vi har tagit ett val.

Smärtan och besvikelsen är så stor, kan egentligen inte likaställas med någonting annat.

Bitterheten smakar illa, den kastar en skugga över det som vi haft i så lång tid och det som jag trodde vi tillsammans värderade som stort, härligt och betydelsefullt, och det är nog det som känns mest...........