~*~

Om dödens käft. Och då vi förlorade vårt barn
Visste jag att det skulle bli till ett ingenting:  ingen föregiven
Ande skulle röra vid ett tangentbord av torrt trä
För att knacka ut sitt smeknamn; ingen fantomskugga skulle där [650]
Uppstå graciöst för att välkomna dig och mig
I den mörka trädgården, nära skidhickory trädet visa sig.
“Vad är det som knarrar så lustigt—hör du det låter nära?”
“Det är fönsterluckorna i trappan, min kära.”
“Om du inte kan sova, så kan vi väl sätta på lampan.
Jag hatar den där vinden!  Vi kan väl spela lite schack.”  “Ja såklart vi kan.”
“Jag är säker på att det där inte är fönsterluckan.  Där—återigen.”
“Det är en klängranka som fingrar på rutan och snuddar vid den.”

Vladimir Nabokov 1962
LPWJ svensk version 29/08/09

Vitnande Eld
http://www.poeter.se/viewBook.php?bookId=3639