Dina många skepnader skrämmer mig ej,
jag känner dina drag under masken.
Den sanning jag måste förstå är dunkelt förklädd,
men trasorna de är de samma
Bitar som fallit ur plats, drar sig bort från mitten,
Hur växer helheten sig stark?
det är ingen gåta,
jag har svaret,
men det finns inga ord
Skötet brinner och jag är här,
men varför får jag inget svar?
Avklädd ser jag på den nakna sanningen,
begäret brinner
Men det är inte min önskan,
det är inte min kropp,
som rör sig i vinden
Viskande röster susar,
och jag hör varje ord
Mina svar ekar ljudlöst.
Dina tunga andetag får inte luft.
Du är vacker jag är ung,
förförisk hunger förblindar oss
Greppet om mig är fast,
orkar inte kämpa,
vill inte kämpa
Glöder för barmhärtighet och för förtrollning
Vet bättre,
vet allt,
sanningen överraskar inte men jag vill
Jag vill det alla prinsessor vill,
… adjö min älskade,
/A