Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En saga för god för att vara sann

Dina många skepnader skrämmer mig ej,
jag känner dina drag under masken.

Den sanning jag måste förstå är dunkelt förklädd,
men trasorna de är de samma

Bitar som fallit ur plats, drar sig bort från mitten,
Hur växer helheten sig stark?
det är ingen gåta,
jag har svaret,
men det finns inga ord

Skötet brinner och jag är här,
men varför får jag inget svar?

Avklädd ser jag på den nakna sanningen,
begäret brinner

Men det är inte min önskan,
det är inte min kropp,
som rör sig i vinden

Viskande röster susar,
och jag hör varje ord
Mina svar ekar ljudlöst.
Dina tunga andetag får inte luft.

Du är vacker jag är ung,
förförisk hunger förblindar oss

Greppet om mig är fast,
orkar inte kämpa,
vill inte kämpa

Glöder för barmhärtighet och för förtrollning

Vet bättre,
vet allt,
sanningen överraskar inte men jag vill

Jag vill det alla prinsessor vill,

… adjö min älskade,

/A




Fri vers av Io
Läst 347 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-08-30 22:11



Bookmark and Share


  Cosmic Johanna
Mycket stark dikt,

nerv, intesitet,

känsla och närvaro,

slutet säger så mycket,

samtidigt är det väldigt öppet för tolking, gillar just det.

varma applåder!
2009-09-03

  Perina
Starkt!! fick ont i magen..
2009-08-31
  > Nästa text
< Föregående

Io
Io